Första Kungaboken 12:1–33
12 Rehạbeam gav sig av till Sikem,+ för hela Israel hade samlats där för att göra honom till kung.+
2 Och Jerọbeam, Nebats son, fick höra om det (han bodde fortfarande i Egypten, dit han hade flytt på grund av kung Salomo).+
3 Man sände bud efter honom, och sedan gick Jerọbeam och hela Israels folk till Rehạbeam och sa:
4 ”Din far lade ett tungt ok på oss.+ Men om du gör din fars hårda arbete mindre krävande och hans tunga* ok lättare, så ska vi tjäna dig.”
5 Då sa han till dem: ”Gå i väg och kom tillbaka till mig om tre dagar.” Då gick folket i väg.+
6 Kung Rehạbeam rådgjorde med de äldre männen* som hade tjänstgjort hos hans far Salomo medan han levde. ”Hur tycker ni att jag ska svara folket?” frågade han.
7 De svarade: ”Om du i dag blir en tjänare åt detta folk och beviljar deras önskan och ger dem ett positivt svar, då kommer de alltid att vara dina tjänare.”
8 Men han ignorerade de äldre männens* råd, och i stället gick han till de unga männen som han hade vuxit upp med och som nu var i hans tjänst.+
9 ”Hur tycker ni att vi ska svara folket?” frågade han dem. ”De vill att jag ska lätta på oket som min far lade på dem.”
10 De unga männen som hade vuxit upp tillsammans med honom svarade: ”Så här ska du säga till folket som sa att din far gjorde deras ok tungt och som vill att du ska göra det lättare: ’Mitt lillfinger kommer att vara tjockare än min fars höfter.*
11 Min far lade ett tungt ok på er, men jag ska göra det ännu tyngre. Min far straffade er med piskor, men jag ska straffa er med skorpiongissel.’”*
12 Jerọbeam och folket kom till Rehạbeam på tredje dagen, för kungen hade sagt: ”Kom tillbaka till mig om tre dagar.”+
13 Men kungen ignorerade de äldre männens* råd och gav folket ett hårt svar.
14 Han följde de yngre männens förslag och sa: ”Min far gjorde ert ok tungt, men jag ska göra det ännu tyngre. Min far straffade er med piskor, men jag ska straffa er med skorpiongissel.”
15 Så kungen lyssnade inte på folket. Det var nämligen Jehova som styrde händelseutvecklingen,+ för att det som Jehova hade sagt till Jerọbeam, Nebats son, genom Ahịa+ från Silo skulle uppfyllas.
16 När israeliterna förstod att kungen inte ville lyssna på dem svarade de kungen: ”Vad har vi med David att göra?* Vi har inget gemensamt med Isais son.* Tillbaka till dina gudar, Israel! Se om ditt eget hus, David!” Sedan gick israeliterna tillbaka hem.*+
17 Men Rehạbeam fortsatte regera över de israeliter som bodde i Judas städer.+
18 Sedan sände kung Rehạbeam i väg Ạdoram,+ som hade ansvaret över de inkallade arbetarna,* men israeliterna stenade honom till döds. Kung Rehạbeam lyckades ta sig upp i sin vagn och fly till Jerusalem.+
19 Israeliterna gjorde alltså uppror+ mot Davids hus, och så är det än i dag.
20 Så fort israeliterna hörde att Jerọbeam hade återvänt, kallade de till ett möte och sände bud efter honom. Sedan gjorde de honom till kung över hela Israel.+ Det var ingen utom Judas stam som följde Davids hus.+
21 När Rehạbeam kom fram till Jerusalem kallade han genast samman männen i Judas stam och Benjamins stam, 180 000 tränade* krigare, för att de skulle strida mot Israel och återföra kungamakten till Rehạbeam, Salomos son.+
22 Då kom den sanne Gudens ord till Semạja,+ som var den sanne Gudens man:
23 ”Säg till Rehạbeam, Salomos son, Judas kung, och till hela Judas stam och Benjamins stam och resten av folket:
24 ’Så här säger Jehova: ”Ni får inte dra ut och strida mot era israelitiska bröder. Var och en ska återvända hem, för det är jag som ligger bakom det som har hänt.”’”+ Då lydde de Jehovas ord och återvände hem, precis som Jehova hade sagt.
25 Sedan byggde Jerọbeam upp* Sikem+ i Efraims bergstrakt och bodde där. Och han drog ut därifrån och byggde upp* Pẹnuel.+
26 Jerọbeam tänkte: ”Risken är att kungamakten snart återgår till Davids hus.+
27 Om folket fortsätter att gå upp till Jehovas hus i Jerusalem och offra där,+ så kommer deras hjärta att återvända till deras herre Rehạbeam, Judas kung. De kommer att döda mig och vända tillbaka till Rehạbeam.”
28 Så efter att Jerọbeam hade talat med sina rådgivare gjorde han två guldkalvar+ och sa till folket: ”Det är för mycket för er att gå upp till Jerusalem. Israel, här är din Gud, som förde dig ut ur Egypten!”+
29 Sedan ställde han upp den ena i Betel+ och den andra i Dan.+
30 Detta fick folket att synda,+ och de gick ända till Dan för att tillbe kalven som stod där.
31 Och Jerọbeam byggde helgedomar på offerhöjderna och utsåg präster bland vanligt folk, sådana som inte var leviter.+
32 Han införde också en högtid i åttonde månaden, på 15:e dagen, som var lik högtiden i Juda.+ Och på altaret han rest i Betel+ offrade han till kalvarna han tillverkat. Och i Betel tillsatte han präster att tjäna på de offerhöjder som han hade uppfört.
33 På 15:e dagen i åttonde månaden, den månad som han själv hade valt, började han offra på altaret som han hade gjort i Betel. Och han införde en högtid för israeliterna och steg upp till altaret för att offra och sända upp offerrök.
Fotnoter
^ Eller ”förtryckande”.
^ Eller ”de äldste”.
^ Eller ”de äldstes”.
^ Eller ”Jag ska vara mer krävande än min far”.
^ Syftar förmodligen på piskor försedda med vassa taggar.
^ Eller ”de äldstes”.
^ Eller ”Vilken andel har vi i David?”
^ Eller ”Vi har ingen arvedel i Isais son”.
^ Ordagrant ”till sina tält”.
^ Eller ”över tvångsarbetarna”.
^ Ordagrant ”utvalda”.
^ Eller ”befäste”.
^ Eller ”befäste Jerobeam”.