Den kraftiga tillrättavisning: Eller ”Bestraffningen”. I sitt första inspirerade brev till korinthierna hade Paulus gett anvisningen att en man som hade ägnat sig åt sexuell omoral utan att ångra sig skulle avlägsnas ur församlingen. (1Kor 5:1, 7, 11–13) Tillrättavisningen gav god effekt. Församlingen skyddades från dåligt inflytande, och syndaren ångrade sig uppriktigt. Mannen visade i handling att han verkligen ångrade sig, så Paulus skriver nu att den ”tillrättavisning som flertalet har gett honom räcker” och att mannen återigen ska välkomnas i församlingen. Det här är i harmoni med att Jehova tillrättavisar sitt folk ”i den omfattning som behövs”. (Jer 30:11)

helt överväldigad: Eller ”uppslukad”. Det grekiska ord som används här kan bokstavligen syfta på att svälja eller sluka något. (Mt 23:24; 1Pe 5:8) Frasen ”blir helt överväldigad av sorg” betyder enligt en ordbok att ”bli så utom sig av sorg att man mister hoppet ..., sörja till den grad att man ger upp”. (J.P. Louw och E.A. Nida: Greek-English Lexicon of the New Testament Based on Semantic Domains)

visa att ni verkligen älskar honom: Eller ”bekräfta er kärlek till honom”. Det grekiska ord som har översatts med ”visa” är en juridisk term som betyder ”göra giltig”. (Det har återgetts med ”gjorts giltigt” i Gal 3:15.) De kristna i Korinth behövde visa, eller bekräfta, att deras kärlek var äkta. Genom sin inställning och sina handlingar skulle de visa att den ångerfulle mannen var varmt välkommen tillbaka till församlingen. De behövde anstränga sig för att få en bra relation till honom igen. De skulle inte utgå från att han automatiskt skulle förstå att de älskade honom, utan de behövde visa det i handling.

överlistade av Satan: Eller ”bedragna (utnyttjade) av Satan”. När Paulus skrev 1 Korinthierna hade Satan lyckats påverka församlingen i Korinth i negativ riktning. Församlingen hade varit för släpphänt och låtit en man fortsätta ägna sig åt sexuell omoral och inte brytt sig om att det vanärade Guds namn. På grund av det tillrättavisade Paulus dem. (1Kor 5:1–5) Men nu hade mannen ångrat sig uppriktigt. Om församlingen gick till den andra ytterligheten och vägrade förlåta mannen skulle Satan lyckas överlista församlingen på ett annat sätt. Församlingen skulle bli hård och obarmhärtig, precis som Satan, och göra den ångerfulle mannen djupt missmodig.

Vi vet ju vad han är ute efter: Eller ”Vi känner ju till hans metoder (”avsikter”, ”planer”)”. Enligt den grekiska texten säger Paulus: ”Vi är inte omedvetna om hans avsikter.” Han använder här en stilfigur som kallas litotes, dvs. en underdrift för att ge eftertryck åt något genom att säga att motsatsen inte är sann. Ett annat exempel på en litotes finns i Apg 21:39, där Tarsos enligt den grekiska texten kallas ”en inte obetydlig stad”, vilket betyder ”en betydande stad”.

vad han är ute efter: Det grekiska ordet nọēma, som används här, kan härledas från ordet nous, som betyder ”sinne”. Här syftar det på Satans onda eller sluga planer. Satan använder all sin list för att få kristna att sluta tjäna Gud. Men evangelieskildringarna avslöjar Satans strategier, och det gör även tidigare bibliska skildringar, till exempel Jobs bok. (Job 1:7–12; Mt 4:3–10; Lu 22:31; Joh 8:44) Längre fram i 2 Korinthierna skriver Paulus att ”Eva överlistades av ormen” och att ”Satan själv utger sig för att vara en ljusets ängel”. (2Kor 11:3, 14) Paulus kunde därför skriva: Vi vet ju vad han är ute efter. Några menar att Paulus använder en ordlek, som skulle kunna återges med ”våra sinnen är inte omedvetna om hans sinne”, dvs. hans onda sätt att tänka.

eftersom Titus, min broder, inte var där kunde jag inte sluta oroa mig: Paulus skrev 1 Korinthierna medan han var i Efesos. Det brevet innehöll många allvarliga råd. Sedan skickade han Titus till Korinth för att hjälpa till med insamlingen till de behövande bröderna och systrarna i Judeen. (2Kor 8:1–6) Paulus hade hoppats på att senare möta upp Titus i Troas, men när han inte var där sa Paulus att han inte kunde sluta oroa sig. Paulus var kanske besviken över att han inte hade fått höra av Titus hur korinthierna hade reagerat på hans raka brev. Paulus berättade öppet om sina känslor för de kristna i Korinth och visade hur mycket han brydde sig om dem. Han gav sig sedan av ”till Makedonien”, där han träffade Titus och fick goda nyheter. Paulus blev glad och lättad när han fick höra att församlingen hade reagerat bra på hans råd. (2Kor 7:5–7; se studienot till 2Kor 7:5.)

vi fortsatte att utsättas för prövningar: Medan Paulus var i Efesos hade han skrivit sitt första inspirerade brev till församlingen i Korinth, och han hade även sänt Titus till Korinth för att han skulle hjälpa församlingen där. Paulus väntade sedan spänt på att få träffa Titus och få höra hur korinthierna hade reagerat, men det tog tid innan de träffades. I 2Kor 2:12, 13 säger Paulus att han inte kunde sluta oroa sig när han inte träffade Titus. (Se studienot till 2Kor 2:13.) Här i 2Kor 7:5 berättar han att oron växte av det intensiva motstånd han mötte när han kom till Makedonien. Paulus och hans medarbetare fick möta motstånd utifrån, hård förföljelse som hotade deras liv. (2Kor 1:8) Dessutom upplevde de bekymmer inifrån, dvs. bekymmer för församlingarna, däribland församlingen i Korinth. När Paulus äntligen träffade Titus och fick veta att korinthierna hade reagerat bra på hans brev blev han och hans medarbetare oerhört lättade, både fysiskt och känslomässigt. (2Kor 7:6)

för oss fram i triumftåg: Det grekiska ordet thriambeuō, som betyder ”föra i triumftåg”, förekommer bara två gånger i Bibeln, i två något olika bildliga sammanhang. (2Kor 2:14; Kol 2:15) Ett romerskt triumftåg var en offentlig procession som hölls för att tacka gudarna och för att ära en general som hade segrat. Triumftåg avbildades på skulpturer, målningar och mynt. De skildrades också i litteraturen och på teatern. En avbildning av triumftåget i juni 71 v.t. kan ses på Titusbågen i Rom. Den visar hur romerska soldater bär heliga föremål som de tagit från det förstörda templet i Jerusalem.

sprida doften: Den här delen av metaforen är antagligen hämtad från sedvänjan att bränna rökelse där triumftåget drog fram. Paulus liknar spridandet av kunskapen om Gud vid spridandet av en doft.

Vi som förkunnar om Kristus är nämligen en väldoft för Gud: Det grekiska ord som här har återgetts med ”väldoft” är euōdịa. Det här ordet förekommer även i Ef 5:2 och Flp 4:18, där det står tillsammans med det grekiska ordet osmẹ̄ (som betyder ”lukt”) och återges med ”välbehaglig doft” och ”ljuvlig doft”. I Septuaginta används ofta de här två orden för att återge det hebreiska uttrycket för ”välbehaglig doft”, som förekommer i samband med offer till Gud. (2Mo 29:18; 1Mo 8:21) I den här och den föregående versen talar Paulus om ett triumftåg och jämför rökelsen med den ”väldoft” som alla som förkunnar om Kristus är för Gud. Den här doften framkallar olika reaktioner hos människor beroende på om de tar emot eller avvisar det kristna budskapet.

en doft: Det grekiska ordet osmẹ̄ förekommer två gånger i den här versen, en gång i uttrycket ”en doft av död” och en gång i uttrycket ”en doft av liv”. Det grekiska ordet kan syfta på en välbehaglig doft (Joh 12:3; 2Kor 2:14, 16; Ef 5:2; Flp 4:18) eller på en obehaglig doft. I Jes 34:3 i Septuaginta används det i uttrycket ”stanken av ... lik”. Här i 2Kor 2:16 syftar den bildliga doften på samma sak i båda fallen, nämligen budskapet som Jesus lärjungar förkunnar. I ett bokstavligt triumftåg visade man upp fångar för folkskaran, och sedan avrättade man dem som avslutning på processionen. För dem skulle doften av rökelse som brändes under triumftåget vara ”en doft av död”. I Paulus illustration var det människors reaktion på budskapet som avgjorde hur man uppfattade doften. Budskapet var ”en doft av liv” för dem som reagerade positivt på det, men det var ”en doft av död” för dem som förkastade det.

denna tjänst: Dvs. det slags tjänst som Paulus har beskrivit i de föregående verserna. Paulus frågar vem som är tillräckligt kvalificerad att vara en sann tjänare åt Gud och sprida doften av kunskapen om honom överallt.

Vi är det, för vi är inte: Det här är svaret på frågan som ställdes i slutet av vers 16. Paulus skryter inte när han säger att han och hans medarbetare är kvalificerade för denna tjänst. I stället säger han att de förkunnar som sända av Gud, dvs. de inser att de är fullständigt beroende av Gud för att kunna vara kvalificerade. De utför också sin tjänst i all uppriktighet, dvs. med goda motiv. (2Kor 3:4–6)

för vi är inte försäljare av Guds ord: Eller ”för vi är inte sådana som tjänar pengar på Guds budskap”. I kontrast till falska lärare hade Paulus, apostlarna och deras medarbetare goda motiv när de förkunnade det rena budskapet från Gud. Det grekiska verb som kan återges med ”vara en försäljare” (kapēleuō) användes till en början om någon som arbetade inom detaljhandeln eller om en värdshusvärd, men med tiden började det också användas om att vara bedräglig eller ha giriga motiv. Ett grekiskt ord som är besläktat med det som används här förekommer i Jes 1:22 i Septuaginta i uttrycket ”dina vinhandlare [”värdshusvärdar”] blandar vinet med vatten”. I den grekisk-romerska världen späddes vinet vanligtvis ut med vatten innan man drack det. Vissa ökade mängden vatten som man spädde ut vinet med för att tjäna mer pengar. En del forskare menar därför att Paulus anspelade på sådana oärliga vinhandlare. Samma metafor användes i grekisk litteratur för att beskriva kringresande filosofer som undervisade mot betalning. När Paulus sa att många var ”försäljare” av Guds ord syftade han tydligtvis på falska förkunnare som blandade in mänskliga filosofier, traditioner och falska religiösa läror i Jehovas ord. På det sättet vattnade de bildligt talat ur Guds ord. De förstörde budskapets doft och smak och försvagade dess kraft att ge glädje. (Ps 104:15; se studienot till 2Kor 4:2.)

förfalskar ... Guds ord: Det här är enda gången det grekiska verb som har återgetts med ”förfalskar” förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Men ett besläktat substantiv har återgetts med ”svek” i Rom 1:29 och 1Th 2:3 och ”lurat” i 2Kor 12:16. Innebörden i uttrycket ”förfalskar ... Guds ord” är att fördärva, förvrida och förvränga Guds budskap. Det kan också innehålla tanken på att blanda Guds budskap med något främmande eller sämre, till exempel mänskliga filosofier och personliga uppfattningar. Paulus förfalskade inte budskapet genom att blanda sanningen i Guds ord med de trosuppfattningar som fanns bland de judar och greker som han förkunnade för, bara för att göra det mer tilltalande för dem. Han vägrade att vattna ur sanningen för att göra den lättare att acceptera för en värld vars vishet är dårskap för Gud. (1Kor 1:21; se studienot till 2Kor 2:17.)