Berätta lite om din bakgrund.

Pappa var skomakare, och mamma jobbade på bondgård. Men jag ville bli forskare. Jag var så fascinerad av alla vackra blommor, fåglar och insekter där vi bodde. Jag tänkte att de måste vara skapade av någon som var mycket visare än vi människor.

Så du har alltid trott på en Skapare?

Nej. Jag började faktiskt tvivla på Guds existens redan när jag var liten. Pappa dog hastigt av en hjärtattack, och jag började undra hur den som skapat så mycket vackert kunde tillåta lidande och död.

Hjälpte dina vetenskapliga studier dig att få svar på den frågan?

Inte till en början. När jag blev molekylärbiolog började jag studera celldöd – den normala, programmerade celldöd som hela tiden pågår i vår kropp. Det är något helt annat än den okontrollerade celldöd som orsakar inflammationer och kallbrand. Tills för några år sedan var det inte många vetenskapsmän som intresserade sig för den här processen, trots att den är avgörande för vår hälsa.

Varför är programmerad celldöd så viktigt?

Vår kropp består av tusentals miljarder mikroskopiska celler. I stort sett alla måste dö och ersättas. Olika typer av celler har olika lång livstid – en del ersätts med några veckors mellanrum, andra efter flera år. Kroppens system för programmerad celldöd måste fungera mycket kontrollerat för att den känsliga balansen mellan celldöd och nybildning av celler ska bibehållas.

 Vad kan gå fel?

Studier har visat att när celler inte dör som de ska, kan följden bli ledgångsreumatism eller cancer. När celler däremot dör för tidigt, kan det leda till parkinson eller alzheimer. Min forskning kan vara ett första steg till att hitta behandlingar av de här sjukdomarna.

Hur påverkades du av din forskning kring celldöd?

Ärligt talat så kände jag mig förbryllad. Det var så tydligt att någon som vill att vi ska vara friska måste ha tänkt ut den här förunderliga processen. Men jag brottades fortfarande med frågan: Varför finns det lidande och död? Det kunde jag inte hitta något svar på.

Men du var övertygad om att det här systemet hade en upphovsman.

Ja. Hela processen är så komplex att det svindlar när man tänker på det, och samtidigt är den så elegant. Det måste bara vara Guds vishet som ligger bakom. Jag använder kraftfulla mikroskop för att studera alla de komplexa mekanismer som reglerar processen. En del av dem kan utlösa förstörelseprocessen inom några sekunder om det behövs. Cellerna hjälper till att förstöra sig själva. Hela förloppet är så väl utformat att man häpnar.

Du hade frågor om Gud och lidandet. Hur lyckades du få svar på dem?

Två Jehovas vittnen knackade på min dörr 1991, och jag frågade dem varför vi dör. De visade Bibelns svar: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden.” (Romarna 5:12) Om den första människan inte hade syndat mot Gud hade han fått leva för evigt. Jag förstod genast att det här stämde med min forskning. Det är helt uppenbart att Gud inte menade att människor skulle dö. Eftersom nästan alla våra celler ersätts regelbundet skulle det inte alls vara omöjligt att leva för evigt.

Vad gjorde dig övertygad om att Bibeln är Guds ord?

Jag läste vad Bibeln säger om Gud i Psalm 139:16: ”Dina ögon såg mig då jag var ett embryo, i din bok var alla dess delar uppskrivna.” Som biokemist studerar jag den genetiska information som står skriven i våra celler. Men hur kände den som skrev Psalmerna till det här? Ju mer jag lärde mig från Bibeln, desto mer övertygad blev jag om att den är inspirerad av Gud.

Hur fick du hjälp att förstå vad Bibeln lär?

Ett Jehovas vittne erbjöd sig att undervisa mig i Bibeln. Äntligen fick jag svaret på varför Gud har tillåtit lidandet. Jag fick också veta att Gud, som Bibeln säger, ska ”uppsluka döden för alltid”. (Jesaja 25:8) Det kommer inte att vara några problem för vår Skapare att få de fantastiska systemen i vår kropp att fungera perfekt så att vi kan leva för evigt.

Hur har du använt din kunskap i Bibeln för att hjälpa andra?

Jag blev ett Jehovas vittne 1995, och sedan dess har jag använt så mycket tid som möjligt till att berätta för andra om det jag lärt mig ur Bibeln. En av mina kolleger blev helt utom sig när hennes bror begick självmord. Hennes kyrka lär att Gud aldrig förlåter sådant. Men jag visade henne vad Bibeln lovar om en uppståndelse. (Johannes 5:28, 29) Hon fick verkligen tröst av att veta att Skaparen bryr sig om oss. Vid sådana tillfällen känner jag att det ger mycket mer att få berätta om Bibelns sanningar än att bara jobba med forskning!