HAN var varken rik eller mäktig, och han hade inte ens ett eget hem. Ändå har hans läror påverkat miljontals människor. Men har Jesus verkligen funnits? Vi ska se vad både nutida och forntida källor säger.

• Michael Grant, historiker och expert på antiken, skrev: ”Vi bör ställa samma krav på Nya testamentet som på andra forntida skrifter med historiskt material. Om vi gör det kan vi inte förneka Jesus existens utan att i så fall också avfärda en mängd historiska gestalter med hednisk bakgrund.”

• Rudolf Bultmann, professor i nytestamentliga studier, sa: ”Tvivlen till huruvida Jesus verkligen har funnits är ogrundade och inte värda att bry sig om. Ingen förnuftig människa kan tvivla på att Jesus är grundare av den historiska rörelse som fick sin tydliga början i det palestinska samhället.”

• Will Durant, som var historiker, filosof och författare, skrev: ”Det skulle krävas ett mirakel för att några få enkla män [evangelieskribenterna] under sin livstid skulle kunna dikta ihop en så karismatisk och kraftfull person med så hög moral och en så inspirerande vision av ett enat brödraskap. Det vore ett mirakel som överträffar alla mirakel som nämns i evangelierna.”

• Albert Einstein, den välkände fysikern, framhöll: ”Även om jag är jude fängslas jag av den enastående mannen från Nasaret [Jesus].” När Einstein tillfrågades om han såg Jesus som en historisk person svarade han: ”Det är ingen fråga om saken! Ingen kan läsa evangelierna utan att känna att Jesus verkligen var där; hans personlighet märks i varje ord. En myt skulle aldrig vara så levande.”

  ”Ingen kan läsa evangelierna utan att känna att Jesus verkligen var där.” (Albert Einstein)

Den mest omfattande skildringen av Jesus liv och tjänst finns i evangelierna. De utgörs av bibelböckerna Matteus, Markus, Lukas och Johannes, som alla bär skribenternas namn. Men Jesus omnämns även i profana källor.

• TACITUS

  (Ca 56–120 v.t.) Han anses vara en av antikens främsta historiker. Hans verk Annaler handlar om romarriket mellan år 14 och 68 (Jesus dog år 33). Tacitus skrev att kejsar Nero misstänktes för att ha anlagt den stora branden i Rom år 64 och att han försökte undgå misstankarna genom att ge de kristna skulden. I det sammanhanget skrev Tacitus: ”Deras ledare Kristus hade under Tiberius regering ... [avrättats] av prokuratorn Pontius Pilatus.” (Annaler, 1968, s. 151)

• SUETONIUS

  (Ca 69–122 v.t.) I sitt verk Kejsarbiografier behandlar denne romerske historiker händelser från de första elva kejsarnas tid. I avsnittet om kejsar Claudius nämns ett tumult som verkar ha berott på att judar i Rom hade delade meningar om Jesus. (Apostlagärningarna 18:2) Suetonius skrev: ”Judarna, som ständigt och jämt gjorde uppror på anstiftan av Chrestus [Kristus], fördrev han [Claudius] från Rom.” (Kejsarbiografier, 2001, s. 249) Suetonius menade felaktigt att Jesus gett upphov till många konflikter, men han tvivlade aldrig på att han hade funnits.

• PLINIUS DEN YNGRE

  (Ca 61–113 v.t.) Denne man var författare och ståthållare i Bithynien, som låg i dagens Turkiet. Han skrev ett brev till den romerske kejsaren Trajanus och berättade hur han handskades med kristna. Plinius försökte tvinga de kristna att avsäga sig sin tro och avrättade dem som vägrade att göra det. Han skrev att han enbart släppte dem som efter hans ”förestavande åkallade gudarna och under rökelse- och dryckesoffer tillbad din [Trajanus] bild, ... och dessutom smädade Kristus”. (Plinius den yngres brev, 1983, s. 281)

•  FLAVIUS JOSEFUS

  (Ca 37–100 v.t.) Josefus, som var judisk präst och historiker, skrev att den inflytelserike översteprästen Hannas ”samlade Sanhedrins domare och förde fram en man vid namn Jakob, bror till den Jesus som kallades Kristus”. (Antiquitates Judaicae, XX, 200)

• TALMUD

  Den här samlingen av judiska rabbinska skrifter skrevs mellan 200- och 500-talet. I den bekräftar till och med motståndare till kristendomen att Jesus har funnits. Där sägs det: ”[Under] påsken blev nasarén Jeschu [Jesus] hängd”, vilket stämmer med fakta. (Den babyloniska Talmud, Sanhedrin 43a, Codex Hebraicus 95; se Johannes 19:14–16.) På ett annat ställe står det: ”Låt oss inte fostra någon son eller elev som drar vanära över sig själv likt nasarén”, alltså Jesus. (Den babyloniska Talmud, Berakhot 17b, fotnot, Codex Hebraicus 95; se Lukas 18:37.)

Evangelierna innehåller en utförlig beskrivning av Jesus liv och tjänst. De nämner specifika detaljer om personer, platser och tidpunkter, vilket är ett signum för sann historia. Ett exempel är Lukas 3:1, 2, som hjälper oss att slå fast exakt när Johannes döparen, en föregångare till Jesus, påbörjade sitt arbete.

Lukas skrev: ”Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen och Herodes var landsdelshärskare i Galileen och hans bror Filippus var landsdelshärskare i landet Itureen och Trakonitis och Lysanias var landsdelshärskare i Abilene, i den främste prästen Hannas dagar och i Kaifas dagar, kom Guds tillkännagivande till Johannes, Sakarjas son, i vildmarken.” De här detaljerade upplysningarna gör att vi kan slå fast att Johannes fick sitt uppdrag år 29.

 I dag erkänner historiker samtliga sju myndighetspersoner som verkliga. Men tidigare trodde somliga att Pontius Pilatus och Lysanias bara var fiktiva. Kritikerna tystnade dock när man hittade forntida inskriptioner med namnen på de två ämbetsmännen. Lukas skildring är alltså tillförlitlig. *

Frågan om Jesus har funnits är viktig eftersom det han lärde ut var viktigt. Han undervisade till exempel om hur man kan få ett lyckligt och meningsfullt liv. * Han lovade att mänskligheten ska få uppleva verklig fred och säkerhet under en världsregering som han kallade ”Guds kungarike”. (Lukas 4:43)

Benämningen ”Guds kungarike” passar bra med tanke på att Gud kommer att använda den här regeringen för att styra över jorden. (Uppenbarelseboken 11:15) Det här blev tydligt i Jesus mönsterbön, där han bland annat sa: ”Vår Fader i himlarna, ... låt ditt kungarike komma. Låt din vilja ske ... på jorden.” (Matteus 6:9, 10) Vad kommer Guds styre att betyda för mänskligheten? Vi ska se på några exempel.

• Krig och konflikter blir ett minne blott. (Psalm 46:8–11)

• Grymhet, girighet, korruption och onda människor ska tas bort för alltid. (Psalm 37:10, 11)

• Människor kommer att få ett givande och kreativt arbete. (Jesaja 65:21, 22)

• Jorden kommer att återhämta sig från all miljöförstöring och producera rikligt med mat. (Psalm 72:16; Jesaja 11:9)

En del tycker att det här låter orealistiskt. Men är det inte minst lika orealistiskt att tro att vi själva ska lyckas lösa alla problem? Människan har visserligen gjort enorma vetenskapliga och tekniska framsteg, och utbildning är mer lättillgängligt än någonsin. Ändå känner miljontals människor en rädsla och otrygghet för framtiden. Girighet, korruption och olika former av förtryck har på många håll blivit en del av vardagen. Människans försök att styra sig själv har verkligen varit ett misslyckande. (Predikaren 8:9)

Det är värt att åtminstone fundera på om Jesus verkligen har funnits. * Andra Korinthierna 1:19, 20 säger: ”Oavsett hur många Guds löften är, har de blivit ’ja’ genom honom [Kristus].”