Ta emot med tacksamhet – ge med villigt hjärta

JEHOVA, vår kärleksfulle himmelske Fader, bryr sig om var och en av oss. Guds ord försäkrar oss om att han har innerlig omsorg om alla sina tjänare. (1 Petr. 5:7) Jehova visar sin omsorg bland annat genom att ge oss hjälp på olika sätt så att vi kan tjäna honom troget. (Jes. 48:17) Han vill att vi ska dra nytta av den hjälp som han ger, i synnerhet när vi ställs inför problem som oroar oss. Den mosaiska lagen belyser detta.

Under lagförbundet gav Jehova kärleksfull hjälp åt ”den nödställde”, till exempel åt den föräldralöse och änkan och den bofaste främlingen. (3 Mos. 19:9, 10; 5 Mos. 14:29) Han vet att somliga av hans tjänare kan behöva hjälp av sina medkristna. (Jak. 1:27) Därför behöver ingen som tjänar Jehova dra sig för att ta emot hjälp från dem som han använder till att ge sådan hjälp. Men när vi tar emot hjälp vill vi göra det i en rätt anda.

Samtidigt framhåller Bibeln att Guds folk också har möjlighet att ge. Tänk på berättelsen om den ”behövande änkan” som Jesus lade märke till i templet i Jerusalem. (Luk. 21:1–4) Förmodligen drog hon nytta av Jehovas kärleksfulla anordning för änkor som nämndes i lagen. Men fastän den här änkan var behövande tänker man inte på henne som en som tog emot, utan som en som gav. Hennes givmildhet måste ha gett henne glädje, eftersom Jesus sade att ”det är lyckligare att ge än att få”. (Apg. 20:35) Hur skulle du, med tanke på de orden, kunna ”ta för vana att ge” och få känna den lycka som kommer av det? (Luk. 6:38)

”Vad skall jag ge Jehova i gengäld?”

Psalmisten frågade: ”Vad skall jag ge Jehova i gengäld för alla hans välgärningar mot mig?” (Ps. 116:12) Vilka välgärningar hade Jehova gjort mot honom? Han hade uppehållit honom under en period av ”nöd och bedrövelse”. Dessutom hade Jehova ”befriat ... [hans] själ från döden”. Nu ville han ”ge Jehova” något ”i gengäld”. Vad kunde psalmisten göra? Han sade: ”Mina löften till Jehova vill jag infria.” (Ps. 116:3, 4, 8, 10–14) Han var fast besluten att hålla alla de heliga löften han hade gett Jehova och att fullgöra sina förpliktelser mot honom.

Det kan du också göra. Hur då? Genom att hela tiden leva i överensstämmelse med Guds lagar och principer. Förvissa dig därför om att tillbedjan av Jehova förblir det viktigaste i ditt liv och att du låter Guds ande vägleda dig i allt du gör. (Pred. 12:13; Gal. 5:16–18) Du kan naturligtvis aldrig helt återgälda Jehova för allt han har gjort för dig. Ändå gläder det Jehovas hjärta att se att du villigt ger ut dig i hans tjänst. (Ords. 27:11) Det är verkligen en underbar förmån att kunna glädja Jehova på det sättet!

 Bidra till församlingens goda andliga tillstånd

Du håller säkert med om att du har haft nytta av den kristna församlingen på många sätt. Jehova har genom församlingen försett oss med ett överflöd av andlig föda. Du har lärt känna sanningen som gjort dig fri från religiös förvirring och andligt mörker. (Joh. 8:32) Vid församlingens möten och sammankomster som anordnas av ”den trogne och omdömesgille slaven” får du kunskap som kommer att leda till evigt liv i ett jordiskt paradis utan plåga och lidande. (Matt. 24:45–47) Kan du över huvud taget hålla räkning på allt det goda du har fått – och kommer att få – genom Guds församling? Vad kan du ge församlingen i gengäld?

Aposteln Paulus skrev: ”Hela kroppen, genom att vara harmoniskt sammanfogad och danad att samarbeta med hjälp av varje led som ger vad som behövs, i enlighet med det sätt på vilket varje särskild kroppsdel i tillbörligt mått fungerar, bidrar till kroppens växt, så att den bygger upp sig själv i kärlek.” (Ef. 4:15, 16) Det här bibelstället gäller i första hand skaran av smorda kristna, men principen kan tillämpas på alla kristna i vår tid. Ja, varje medlem i församlingen kan bidra till församlingens tillväxt och goda andliga tillstånd. Hur då?

Vi kan göra det genom att alltid sträva efter att vara uppmuntrande och att bygga upp våra medkristna andligen. (Rom. 14:19) Vi kan också ”bidra till kroppens växt” genom att odla Guds andes frukt i vårt umgänge med våra bröder och systrar. (Gal. 5:22, 23) Dessutom kan vi söka efter tillfällen att ”göra gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron”. (Gal. 6:10; Hebr. 13:16) Alla i församlingen – bröder och systrar, unga och gamla – kan ha del i att ”i kärlek” bygga upp ”kroppen”.

Vi kan dessutom använda våra förmågor, vår energi och våra tillgångar när vi samarbetar med församlingen i predikoarbetet. ”Ni har fått för intet”, sade Jesus Kristus. Hur bör vi påverkas av det? ”Ge för intet”, sade han. (Matt. 10:8) Ta därför helhjärtat del i det viktiga arbetet att predika om Guds kungarike och att göra lärjungar. (Matt. 24:14; 28:19, 20) Är dina möjligheter att göra det begränsade? Kom ihåg den behövande änkan som Jesus lade märke till. Det hon gav var inte mycket. Ändå sade Jesus att hon gav mer än alla de andra. Hon gav allt som hennes omständigheter tillät. (2 Kor. 8:1–5, 12)

Ta emot i en rätt anda

Det kan komma tider då du kanske behöver hjälp från församlingen. Tveka aldrig att ta emot den hjälp församlingen kan ge när du kämpar för att klara av den press som den här världsordningen utsätter människor för. Jehova har sett till att det finns kvalificerade män som är omtänksamma ”herdar för Guds församling” – för att hjälpa dig när du möter prövningar och motgångar. (Apg. 20:28) De äldste och även andra i församlingen vill gärna trösta, bistå och skydda dig under svåra tider. (Gal. 6:2; 1 Thess. 5:14)

När du får hjälp, tänk då på att ta emot den i en rätt anda. Visa alltid tacksamhet. Betrakta det stöd som dina bröder och systrar ger som ett uttryck för Guds oförtjänta omtanke. (1 Petr. 4:10) Varför är det viktigt? Därför att vi inte vill vara lika somliga människor i världen som får hjälp men inte visar tacksamhet.

Var balanserad och resonlig

I sitt brev till församlingen i Filippi skrev Paulus om Timoteus: ”Jag har ... ingen som är så stämd som han, ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om det som rör er.”  Men sedan tillägger Paulus: ”Alla de andra söker sina egna intressen, inte Kristi Jesu.” (Fil. 2:20, 21) Med tanke på de här allvarliga orden kan man fråga: Hur kan vi i vår tid undvika att bli alltför upptagna av våra ”egna intressen”?

Vi bör aldrig vara krävande när vi ber att andra i församlingen ska ge oss av sin tid och sin uppmärksamhet för att hjälpa oss med våra problem. Varför inte det? Tänk efter: Utan tvivel skulle vi vara mycket tacksamma om en broder gav oss materiell hjälp i en nödsituation. Men skulle vi kräva att han gav oss materiell hjälp? Naturligtvis inte. På liknande sätt är våra kära bröder alltid villiga att hjälpa oss, men vi måste vara balanserade och resonliga när det gäller hur mycket av sin tid vi förväntar att de ska ge oss. Vi vill ju att det våra bröder och systrar gör för att hjälpa oss i svåra tider, det ska de kunna göra med glädje.

Du kan vara säker på att dina medkristna alltid kommer att vara redo att hjälpa dig och att göra det villigt. Ändå kan det finnas tillfällen då de helt enkelt inte kan ge dig all den hjälp du behöver. Om det skulle hända kan du vara övertygad om att Jehova kommer att stödja dig så som han stödde psalmisten, vilka prövningar du än möter. (Ps. 116:1, 2; Fil. 4:10–13)

Så tveka därför inte att tacksamt ta emot den hjälp Jehova ger dig – särskilt i bekymmersamma och svåra tider. (Ps. 55:22) Han vill att du ska göra det. Men han vill också att du ska vara en ”glad givare”. Gör därför som du har ”beslutat i ... [ditt] hjärta” och ge det som dina omständigheter tillåter för att understödja den sanna tillbedjan. (2 Kor. 9:6, 7) På det sättet kommer du att kunna göra bådadera – ta emot med tacksamhet och ge med villigt hjärta.

[Ruta/Bilder på sidan 31]

”Vad skall jag ge Jehova i gengäld för alla hans välgärningar mot mig?” (Ps. 116:12)

▪ Sök efter tillfällen att ”göra gott mot alla”.

▪ Sträva efter att vara uppmuntrande och att bygga upp andra andligen.

▪ Ta helhjärtat del i arbetet med att göra lärjungar så långt dina omständigheter tillåter.