fullkomligt förenade: Eller ”fullkomnade till ett”. I den här versen förknippar Jesus fullkomlig enhet med att vara älskad av Fadern. Detta stämmer med Kol 3:14, där det sägs: ”Kärleken ... är ett fullkomligt föreningsband.” Denna fullkomliga enhet är relativ. Det betyder inte att alla individuella skillnader när det gäller personlighet, förmågor, vanor, samvete osv. försvinner. Men det betyder att alla Jesus efterföljare är förenade i handlingssätt, trosuppfattningar och läror. (Rom 15:5, 6; 1Kor 1:10; Ef 4:3; Flp 1:27)

samstämmigt, med en mun: Precis som Jesus bad att hans efterföljare skulle vara förenade, så bad Paulus att hans medtroende skulle vara förenade i tanke och handling. (Joh 17:20–23; se studienot till Joh 17:23.) I den här versen använder Paulus två uttryck för att betona enheten. Det grekiska ord som har återgetts med ”samstämmigt” används flera gånger i Apostlagärningarna för att beskriva den anmärkningsvärda enhet som fanns bland de första kristna. (Apg 2:46, fotnot, ”enigt”; 4:24, ”gemensamt”; 15:25, ”enats”) Uttrycket som har återgetts med ”en mun” visar att Paulus ville att de judiska och icke-judiska kristna i församlingen i Rom skulle ära Gud tillsammans på ett samstämmigt sätt.

välkomna: Eller ”ta emot”, ”godta”. Det grekiska ord som används här förmedlar tanken på att ta emot någon vänligt eller gästfritt, till exempel i ett hem eller i en vänskapskrets. Samma ord kan återges med ”ta emot ... hjärtligt” (Flm 17), ”tog omtänksamt hand om” (Apg 28:2) och ”tog ... sig an” (Apg 18:26).

tjänare: Bibeln använder ofta det grekiska ordet diạkonos om någon som troget och ödmjukt betjänar andra. Ordet används om Kristus (Rom 15:8), tjänare till Kristus (1Kor 3:5–7; Kol 1:23), församlingstjänare (Flp 1:1; 1Ti 3:8), tjänstefolk (Joh 2:5, 9) och myndighetspersoner (Rom 13:4).

en tjänare: Bibeln använder ofta det grekiska ordet diạkonos om någon som ödmjukt betjänar andra. (Se studienot till Mt 20:26.) Här används ordet om Kristus. Jesus hade redan tjänat Jehova under en mycket lång tid innan han kom till jorden. Men när han blev döpt började han en ny tjänst, som bland annat innebar att han skulle fylla syndfulla människors andliga behov. Tjänsten inbegrep även att han skulle ge sitt liv som en lösen. (Mt 20:28; Lu 4:16–21) Det sägs att Jesus blev en tjänare åt de omskurna judarna. Han kunde slå fast att Gud talar sanning, eftersom hans tjänst innebar att han uppfyllde de löften som Gud hade gett judarnas förfäder. Där ingick bland annat löftet till Abraham att alla nationer skulle bli välsignade genom hans avkomma. (1Mo 22:17, 18) Jesus tjänst skulle därför också bli till välsignelse för människor i nationerna som skulle ”sätta sitt hopp” till honom. (Rom 15:9–12)

Det står ju skrivet: I det här sammanhanget (Rom 15:9–12) citerar Paulus från de hebreiska skrifterna fyra gånger och visar att Jehova för länge sedan hade förutsagt att människor från alla nationer skulle lovprisa honom. Det var alltså inte bara judar som kunde dra nytta av Kristus tjänst, utan även icke-judar. Det här resonemanget underbygger Paulus uppmaning att den internationella församlingen i Rom, som bestod av både judar och icke-judar, skulle ”välkomna varandra”. (Rom 15:7; se studienot till Rom 1:17.)

bland nationerna: Paulus citerar tydligtvis delar av Ps 18:49, där den hebreiska texten lyder: ”Därför ska jag prisa dig bland nationerna, Jehova.” (2Sa 22:50 har en liknande lydelse.) Lydelsen i huvudtexten till Rom 15:9 har starkt stöd i handskrifterna, men i några få handskrifter står det: ”bland nationerna, o Herre”. Så småningom började en del avskrivare tydligtvis förlänga citatet i Rom 15:9, så att det inkluderade hela texten från Ps 18:49 (17:50, LXX) och 2Sa 22:50, och använde då lydelsen i tillgängliga avskrifter av Septuaginta.

precis som det står skrivet: Paulus använde ofta den här frasen (grekiska: kathọ̄s gẹgraptai, en form av grạfō, ”skriva”) för att introducera ett citat från de inspirerade hebreiska skrifterna. (Rom 2:24; 3:10; 4:17; 8:36; 9:13, 33; 10:15; 11:26; 15:3, 9, 21; 1Kor 1:31; 2:9; 2Kor 8:15) I sitt brev till romarna citerade Paulus från de hebreiska skrifterna mer än 50 gånger och anspelade på och hänvisade till dem många andra gånger.

Jehova: Det här citatet är hämtat från Ps 117:1, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg A5 och C.)

Isais rot: Paulus använde det här citatet om att ”nationerna” skulle ”sätta sitt hopp” till ”Isais rot” för att visa att människor från nationerna skulle ha en plats i den kristna församlingen. Isai var Davids far. (Rut 4:17, 22; 1Sa 16:5–13) Aposteln Paulus citerar Septuaginta-översättningens återgivning av Jes 11:10, där det förutsades att den kommande Messias skulle kallas ”Isais rot”. (Jämför Upp 5:5, där Jesus kallas ”Davids rot”; se också Upp 22:16.) Roten på ett träd eller en växt kommer vanligtvis före stammen och grenarna. Så det skulle kunna verka mer logiskt om Isai (eller hans son David) omtalades som den rot som Jesus skulle komma ifrån, eftersom Jesus var en avkomling till Isai (och David) och inte en förfader. (Mt 1:1, 6, 16) Men det finns andra avsnitt i Bibeln som stöder tanken att Jesus är Isais rot. Jesus är odödlig, så det är tack vare honom som Isais släktlinje aldrig kommer att dö ut. (Rom 6:9) Jesus är domare och kung i himlen, vilket också inverkar på hans förhållande till sina förfäder. (Lu 1:32, 33; 19:12, 15; 1Kor 15:25) David kallade profetiskt Jesus för sin Herre. (Ps 110:1; Apg 2:34–36) Under det kommande tusenårsriket kommer nyttan av Jesus lösenoffer också att gälla Isai. Hans liv på jorden kommer då att vara beroende av Jesus. Då kommer Jesus att vara ”Evig far” till Isai och David. (Jes 9:6)

en offentlig tjänare: Det grekiska ordet leitourgọs kommer från orden laọs, ”folk”, och ẹrgon, ”handling”, ”verk”, ”arbete”. Ursprungligen använde grekerna detta ord för att beskriva en person som utförde arbete eller tjänster för civila myndigheter, oftast på egen bekostnad och till nytta för allmänheten. På romarnas tid fanns en liknande anordning. I Bibeln brukar detta ord syfta på en person som utför en helig tjänst. Det besläktade ordet leitourgịa används flera gånger i Septuaginta om de ”uppgifter” (4Mo 7:5) och den ”tjänst” (4Mo 4:28; 1Kr 6:32 [6:17, LXX]) som prästerna utförde vid tälthelgedomen och vid Jehovas tempel i Jerusalem. Här använder Paulus ordet leitourgọs om sig själv, ”en apostel för nationerna” som förkunnade de goda nyheterna från Gud. (Rom 11:13) Hans predikande blev till stor nytta för allmänheten, särskilt för folk från nationerna.

tar del i det heliga arbetet: Detta är enda gången som det grekiska verbet hierourgẹō förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Det betecknar att ta del i heligt arbete eller helig tjänst. Det heliga arbete som Paulus tog del i gick ut på att förkunna Guds goda nyheter, det kristna budskapet till människor från alla nationer. (Se studienoter till Rom 1:1; 1:9.) När Paulus använde det här ordet visade han att han tyckte att arbetet var heligt och viktigt. Ordet är besläktat med verbet som återges med ”tjänstgjorde som präst” (hierateuō) i Lu 1:8 och med substantivet som återges med ”templet” (hierọn) i Mt 12:5 och många andra verser. Det kanske är med tanke på den kopplingen som Paulus jämför de nationer som tog emot budskapet med ett offer till Gud och anspelar på offren som prästerna frambar i templet. Gud godkände det offret och välsignade det med sin ande. (Rom 1:1, 16)

utvald till: Ordagrant ”avskild för”. Det grekiska ordet aforịzō, ”avskilja”, används här i betydelsen att utvälja eller förordna någon för ett särskilt syfte. I det här fallet syftar Paulus på sin uppgift att förkunna Guds goda nyheter, dvs. budskapet om Guds rike och om räddning genom tro på Jesus Kristus. (Lu 4:18, 43; Apg 5:42; Upp 14:6) I Romarbrevet använder Paulus även uttrycken ”de goda nyheterna om hans [Guds] son” (Rom 1:9) och ”de goda nyheterna om Kristus” (Rom 15:19).

utför helig tjänst åt: Eller ”tjänar”, ”tillber”. Det grekiska verbet latreuō betyder i första hand ”tjäna”. Det används i Bibeln om att utföra tjänst för Gud eller att utföra en handling i samband med tillbedjan av honom. (Mt 4:10; Lu 2:37; 4:8; Apg 7:7; Flp 3:3; 2Ti 1:3; Heb 9:14; 12:28; Upp 7:15; 22:3) Paulus kopplar här samman sin heliga tjänst med de goda nyheterna om hans [Guds] son. När Jesus lärjungar predikar dessa goda nyheter är det alltså helig tjänst, dvs. tillbedjan av Jehova Gud.

göra underverk: Eller ”ge förebud”. I de kristna grekiska skrifterna används det grekiska ordet tẹras alltid tillsammans med sēmeion (”tecken”), och båda orden står i plural. (Mt 24:24; Joh 4:48; Apg 7:36; 14:3; 15:12; 2Kor 12:12) I sin grundbetydelse syftar ordet tẹras på vad som helst som väcker förundran eller vördnad. När ordet tydligt syftar på något som ska hända i framtiden förekommer den alternativa lydelsen ”förebud” i en studienot.

under: Eller ”förebud”. (Se studienot till Apg 2:19.)

Guds ande: I en del gamla handskrifter står det ”helig ande” eller bara ”anden”, men lydelsen i huvudtexten har starkt stöd i handskrifterna.

överallt ända bort till Illyrien: Illyrien var ett område och en romersk provins (Illyricum) som hade fått sitt namn från de illyriska folk som bodde där. Det låg på nordvästra Balkanhalvön utmed Adriatiska havet. (Se Tillägg B13.) Provinsens gränser och indelning varierade kraftigt under det romerska styret. Det går inte att säga om det grekiska uttrycket för ”ända bort till” betyder att Paulus faktiskt predikade i Illyrien eller bara fram till provinsens gräns.

orörda distrikt: Paulus var mycket intresserad av att utvidga predikoarbetet. Han ville gärna predika i områden som ännu inte hade nåtts av de goda nyheterna. (Jämför 2Kor 10:15, 16.) I den följande versen skriver Paulus att han tänkte utvidga sitt missionsarbete västerut, mot Spanien. Paulus skrev detta i början av år 56 v.t., i slutet av sin tredje missionsresa.

Spanien: Paulus nämner Spanien två gånger i sitt brev till romarna, här och i Rom 15:28. Man vet inte om Paulus någonsin kom till Spanien. Men Klemens av Rom skrev (ca 95 v.t.) att Paulus ”nådde västerns gräns”, som kan ha inbegripit Spanien. (De apostoliska fäderna, 1992, s. 35, ”Clemens [första] brev till korinthierna”, 5:7) Om Paulus kom till Spanien gjorde han det troligen någon gång efter sin frigivning från den första fångenskapen i Rom (ca 61 v.t.) och innan han satt fängslad där andra gången (ca 65 v.t.). På den tiden var Spanien under romerskt styre. Det var fler som talade latin än grekiska i Spanien, och Paulus ansåg tydligtvis att det var ett orört distrikt. (Rom 15:23)

Akaja: I de kristna grekiska skrifterna avser Akaja den romerska provins i södra Grekland som hade Korinth som huvudstad. När kejsar Augustus år 27 f.v.t. reorganiserade de båda grekiska provinserna Makedonien och Akaja, kom namnet Akaja att beteckna hela Peloponnesos och en del av det grekiska fastlandet. Provinsen Akaja sorterade under den romerska senaten och styrdes från huvudstaden Korinth av en prokonsul. (2Kor 1:1) Andra städer som låg i provinsen Akaja och som nämns i de kristna grekiska skrifterna är Aten och Kenkreai. (Apg 18:1, 18; Rom 16:1) Akaja och dess grannprovins i norr, Makedonien, nämns ofta tillsammans. (Apg 19:21; Rom 15:26; 1Th 1:7, 8; se Tillägg B13.)

Makedonien: Se Ordförklaringar.

Akaja: Se studienot till Apg 18:12.

känner sig ... skyldiga att göra det: Eller ”står ... i skuld till dem”, ”känner sig ... tvingade att göra det”. I Bibeln syftar det grekiska ordet för ”skuld” och andra besläktade ord inte bara på ekonomiska skulder, utan också på förpliktelser och skyldigheter i allmänhet. (Se studienot till Rom 1:14.) Paulus poäng är att troende icke-judar stod i skuld till de kristna judarna i Jerusalem, eftersom de hade fått andlig hjälp av dem. Därför var det inte mer än rätt att de hjälpte sina fattiga judiska bröder ekonomiskt. (Rom 15:26)

Jag står i skuld till: Eller ”Jag har skyldigheter mot”. I Bibeln syftar det grekiska ordet för ”skuld” och andra besläktade ord inte bara på ekonomiska skulder, utan också på förpliktelser och skyldigheter i allmänhet. I Joh 13:14 (se studienot) är ordet ”ska” en återgivning av ett grekiskt verb som betyder ”vara skyldig”, ”stå i skuld”. Paulus visar här att han stod i skuld till alla han träffade, en skuld som han bara kunde betala tillbaka genom att predika de goda nyheterna för den personen. (Rom 1:15) Paulus var så tacksam för den barmhärtighet han hade visats att han kände sig tvungen att hjälpa andra att också dra nytta av Guds generösa omtanke. (1Ti 1:12–16) Han sa i själva verket: ”Det Gud har gjort för mänskligheten och för mig personligen tvingar mig att villigt predika de goda nyheterna för alla.”

bidraget: Ordagrant ”frukten”. Här används ordet ”frukt” i betydelsen ”resultat”, ”utfall”, ”produkt” och syftar tydligtvis på pengarna som hade samlats in till församlingen i Jerusalem.

nödhjälp: Eller ”understöd”. Det här är första gången Bibeln nämner att man sände nödhjälp till medkristna i en annan del av världen. Det grekiska ordet diakonịa, som brukar återges med ”tjänst”, används i betydelsen ”nödhjälp” även i Apg 12:25 och 2Kor 8:4. Med tanke på hur det grekiska ordet diakonịa används i de kristna grekiska skrifterna är det tydligt att den kristna tjänsten har två sidor. En sida är ”försoningens tjänst [form av ordet diakonịa]”, dvs. prediko- och undervisningsarbetet. (2Kor 5:18–20; 1Ti 2:3–6) Den andra sidan handlar om en tjänst som man utför till nytta för sina medtroende, och det är den tjänsten som omtalas i den här versen. Paulus sa: ”Det finns olika former av tjänst [pluralformen av diakonịa], men Herren är densamme.” (1Kor 12:4–6, 11) Han visade att båda sidorna av den kristna tjänsten var helig tjänst. (Rom 12:1, 6–8)

den hjälp jag kommer med till: Eller ”min tjänst för”. Det grekiska ordet diakonịa, som brukar återges med ”tjänst”, används här och i Apg 11:29; 12:25; 2Kor 8:4; 9:13 i betydelsen ”nödhjälp”. Församlingarna i Makedonien och Akaja hade samlat ihop pengar som Paulus skulle ge som nödhjälp till de behövande bröderna och systrarna i Judeen. (2Kor 8:1–4; 9:1, 2, 11–13) I några gamla handskrifter används här ordet dōroforịa (”frambärande av en gåva”) i stället för diakonịa. Vissa menar att det kan bero på att någon avskrivare har försökt förklara vad för slags tjänst Paulus syftade på. (Se studienot till Apg 11:29.)