DEN här skatten upptäcktes i slutet av december 1922 när den georgiske akademikern Ivane Javachisjvili forskade kring det georgiska alfabetets utveckling. Han råkade komma över ett exemplar av den jerusalemiska Talmud. Under den hebreiska texten kunde han vid en närmare undersökning se spår av en raderad text skriven med georgiska bokstäver. *

Texten som låg ”dold” under Talmud innehöll delar av bibelboken Jeremia och daterades till 400-talet efter Kristus. Innan det här fyndet gjordes var den äldsta kända georgiska bibelhandskriften från 800-talet. Snart hittade man delar av andra bibelböcker som var från 400-talet eller ännu äldre. Tänk dig att hitta bibelavskrifter som skrivits bara några hundra år efter det att Jesus och apostlarna levde!

Vem var det som gjorde den här översättningen? En ensam översättare eller en grupp? Hittills har man inte hittat några historiska dokument som ger svaret. I vilket fall som helst är det tydligt att Bibeln, eller åtminstone delar av den, hade översatts till georgiska redan på 300-talet och att det georgiska folket har känt till eller haft tillgång till Bibeln på sitt modersmål ända sedan dess.

En berättelse som visar hur välkänd Bibeln var i området finns i boken ”Drottningen sankta Sjusjaniks martyrskap”, som troligen skrevs i slutet av 400-talet. I denna tragiska berättelse citerar eller anspelar författaren på avsnitt i Psalmerna, evangelierna och andra delar av Bibeln. Han berättar också att Sjusjaniks man, Varsken, som var härskare i det georgiska riket Kartli, övergav ”kristendomen” i ett försök att blidka de persiska överherrarna. Han konverterade i stället till den persiska zoroastrismen och krävde att hans hustru skulle göra detsamma. Enligt boken vägrade hon avsäga sig sin tro och hämtade tröst ur Skriften under sina sista dagar.

 Efter 400-talet verkar arbetet med att översätta och skriva av Bibeln på georgiska aldrig ha upphört. Mängden georgiska bibelhandskrifter vittnar om hängivna avskrivares och översättares hårda arbete. Vi ska se närmare på två områden av den här fascinerande historien – översättande och tryckning av Bibeln.

”Jag, Giorgi, en enkel munk, har översatt Psalmernas bok från nygrekiska till georgiska med stor flit och mycken möda.” Så här skrev den georgiske munken Giorgi Mtatsmindeli på 1000-talet. Men varför behövde Bibeln översättas när det redan fanns en georgisk översättning sedan flera hundra år tillbaka?

På 1000-talet var det bara ett fåtal tidiga handskrifter av den georgiska bibeln som fortfarande fanns i omlopp. En del böcker hade gått förlorade helt. Språket hade också förändrats, så det var svårt för läsarna att förstå de gamla avskrifterna. Även om andra översättare också försökte återställa den georgiska bibeln, var det Giorgi som stod för den främsta insatsen. Han jämförde befintliga georgiska översättningar med grekiska handskrifter och översatte delar och till och med hela böcker som saknades. På dagarna skötte han sina plikter som abbot i ett kloster. På kvällar och nätter översatte han Bibeln.

Eprem Mtsire, som var samtida med Giorgi, byggde vidare på hans arbete och formulerade vad som i praktiken var en vägledning för översättare. Den innehöll grundläggande översättningsprinciper, som att man alltid skulle utgå ifrån originalspråket om så var möjligt och följa källtexten troget, men inte på bekostnad av naturligheten. Eprem var också den förste att använda fotnoter och marginalhänvisningar i en georgisk översättning. Han nyöversatte ett antal bibelböcker. Giorgis och Eprems arbete lade en god grund för framtida översättningar.

Under det följande århundradet blomstrade den litterära produktionen rent allmänt i Georgien. Akademier grundades i städerna Gelati och Ikalto. De flesta forskare tror att den så kallade Gelatibibeln, som nu finns på Georgiens nationella handskriftscenter, översattes från grunden av någon från en av dessa akademier.

Hur påverkades det georgiska folket av bibelöversättandet? På 1100-talet skrev den georgiske poeten Sjota Rustaveli verket ”Riddaren i tigerfällen”, som fick så stort inflytande under kommande århundraden att det har kallats georgiernas andra bibel. Den georgiske 1900-talsforskaren K. Kekelidze sa att oavsett om poeten  citerade direkt från Bibeln eller inte, ”är några av hans åsikter direkta återspeglingar av olika bibelavsnitt”. Även om diktverket är mycket romantiserat, behandlar det genomgående sådana teman som sann vänskap, generositet, respekt för kvinnor och osjälvisk gästfrihet mot främlingar. Dessa och andra bibliska värderingar blev en framträdande del av den georgiska mentaliteten generationer framöver och framhålls fortfarande som folkets moraliska ideal.

I slutet av 1600-talet var Georgiens kungafamilj mycket angelägna om att Bibeln skulle tryckas. Kung Vachtang VI lät därför bygga ett tryckeri i huvudstaden Tbilisi. Men bibeltexten var inte färdig att tryckas. På sätt och vis hade den återigen blivit dold. Det enda som fanns tillgängligt var ofullständiga textavsnitt, och språket hade blivit föråldrat. Uppdraget att revidera och återställa texten gavs åt den framstående lingvisten Sulchan-Saba Orbeliani.

Orbeliani tog uppgiften på största allvar. Eftersom han kunde flera språk, bland annat grekiska och latin, kunde han rådfråga olika källor vid sidan av de georgiska handskrifterna. Men hans vidsynta tillvägagångssätt gick inte hem hos georgisk-ortodoxa kyrkan. Prästerskapet menade att han svek kyrkan och lyckades få kungen att hindra honom från att fortsätta med sin översättning. Vid ett kyrkomöte tvingade prästerna enligt vissa källor Orbeliani att bränna den bibel han arbetat på i flera år.

Ett exemplar av Mtschetabibeln – också känd som Sababibeln – som har överlevt till vår tid innehåller intressant nog Orbelianis handskrivna kommentarer. Men en del ifrågasätter att det här verkligen är den bibel prästerskapet bekämpade. Det är bara tillägget som med säkerhet kan tillskrivas honom.

Trots motgångarna förblev bibeltryckandet en hjärtefråga för några i den kungliga familjen. Mellan 1705 och 1711 trycktes delar av Bibeln. Och tack vare insatser av de georgiska prinsarna Bakari och Vachusjti kunde en komplett bibel till sist lämna tryckpressarna 1743. Bibeln kunde inte längre hållas dold.